• Familj

    Mamma

    Jag längtar tills jag får träffa min mamma igen. Vi har inte setts sen i februari på grund av Covid-19 och även om vi pratar varje dag är det inte samma sak. Mamma är i riskgrupp både på grund hon är 78 år men också för att hon har astma. Det är hemskt att inte få krama om min älskade mamma och se henne leka och busa med min son som hon alltid gör.

    Min mamma heter Jane, hon är en pigg och glad kvinna och har ett hjärta av guld. Hon ställer alltid upp för allt och alla. Vi står starka under den här tiden och viktigt är att öppet våga prata om våra känslor. Mamma är den som står mig närmast och den person som tagit hand om mig och min bror, fostrat oss och lärt oss det mesta om livet. Mamma är min stora förebild i mitt liv och jag har mycket att tacka min mamma för.

    Tack mamma för att du finns! Jag längtar så tills jag får krama om dig. Det värker i mitt hjärta att inte få träffa dig och kunna umgås med dig.

  • Corona Hjälp Sverige,  Familj

    Civilkurage

    Vi upplever alla en helt ny situation i det som sker med Covid – 19.

    Livet stannar upp, människor omkring oss dör, många upplever till följt av allt det psykisk ohälsa, barn och kvinnor far illa. I de här tiderna är det så viktigt att vi visar empati, ödmjukhet och också civilkurage. Vet du om eller hör om ett barn som far illa, en kvinna som råkar illa ut eller någon som mår dåligt – agera! Du kan anonymt om du misstänker att någon far illa ringa 112, göra en anonym anmälan till socialtjänsten eller sträcka ut en hand. Du kan även ringa Friends! Det krävs så lite för att visa medmänsklighet.

    Många har det svårt som det är men i dessa tider är det ännu jobbigare. Alla har inte en trygg säng att lägga sig i på kvällen, en kärleksfull famn att kura in sig i eller ens ett hem att gå till.

     

  • Familj

    Jag älskar mammalivet

    Veckan som gått har jag spenderat med min älskade son. Vi har tagit en hel del promenader och han har letat Pokemon på Djurgården, pluggat och umgåtts med vänner. Det är en fröjd att vara förälder och när mitt barn skriver lappar med orden ”Jag älskar dig mamma” då smälter mitt hjärta. De små armarna som kramar om mig och ger så mycket kärlek, glädje och värme.

    Vi har också hängt en del med hans kompis som ville hänga med på en liten runda.

    Jag är överlycklig över att jag fick ett barn även jag självklart önskade mig fler än just ett barn. Allt har en mening och jag är så tacksam över min son som kom till världen 25 augusti 2011, jag var då 39 år gammal. Jag hade inga problem alls att bli gravid och graviditeten var smärtfri och underbar även om jag gick upp 22 kilo. De rasade av mig genom god kost och träning. Jag kan knappt fatta att han i augusti redan fyller 9 år, tiden flyger verkligen iväg.

    Vår tid tillsammans betyder allt för mig och de som känner mig vet att jag inte skaffar barnvakt mina barnveckor om det inte är ett nödvändigt måste som exempelvis arbete. Vuxensaker kan jag jag göra på barnfria veckor och när det inte är Corona – tider  blir det en hel del restaurangbesök. 

    Han är nummer 1 och jag känner att jag redan tappar så otroligt mycket tid med honom så den tid vi har med varandra är heligt för mig och jag älskar mammalivet. För mig är det en blessing! Jag älskar att umgås med honom och när jag är ifrån honom känner jag mig halv. Att separera från Marlons pappa innebar ju även separation från min son. Det kan alla som separerat förstå. 

    Ta till vara på tiden med dina barn, den kommer aldrig igen!

     

  • Familj,  Wellness

    Bonusfamiljen

    Hur många av er lever i nya relationer där det finns bonusbarn?

    Sen jag träffade Niklas hösten 2018 har vi precis som alla par haft våra ups and downs. Vi lever helt olika liv, på olika orter med nästan 1 h ifrån varandra och vi båda har barn från olika förhållanden. Vi kan ej bo ihop och det har vi kommit fram till gemensamt. Vi har barnen varannan vecka och vårt liv ser ut så här. Niklas bor med sina barn i Norrtälje där även Niklas båda barn går i skolan så varannan vecka bor han där med sina barn. Jag bor och lever med min son i Stockholm där också min son går i skolan, har sin pappa, bonusmamma och två yngre syskon.

    En del undrar kanske varför jag inte tar mitt pick och pack och flyttar ut till Norrtälje eller varför Niklas inte ger upp Norrtälje och flyttar med barnen till Stockholm? Nej, jag skulle ej trivas med det. Att ha ett landställe där är en sak, men mitt liv är här! Jag måste utgå från mina känslor och behov samt min sons. Niklas barns mamma bor i Norrtälje så det går inte att Niklas flyttar till Stockholm heller. Han har även många av sina klienter i just Norrtälje vilket gör att han jobbar både där och i Uppsala där han är fystränare åt hockeylaget Almtuna och så har han mig i Stockholm. Det betyder att han flänger och far fram och tillbaka.

    Det går bara inte att bo ihop som ”one big happy family”. Det är ett pussel att få ihop vår tid och vår vardag. Vi har en kärlek som är stark och som har både viljan och tron att det går att pussla i hop livet även om vi inte lever i en traditionell ny kärnfamilj där alla är samlade under ett tak. Något som ibland kan få mig att känna mig ensam över att inte ha. Jag är uppväxt med min mamma och bror och saknar just det. Många gånger har jag känt en avsaknad att inte kunna bo ihop med mannen jag älskar men samtidigt kan jag inte bara ge upp mitt liv och flytta till Norrtälje. Vi båda sätter våra barn före och så måste det få vara, barnen är prio 1.

    Jag har min egen son att ta ansvar för och vårt liv här. Våra barn kommer fint överens vilket känns bra. Hans dotter är 6 år och hans son är 7 år så det kan lätt bli en del syskonbråk, vilket är fullt normalt. De är tätt i åldrarna. Jag har fullt upp med att fostra min son som fyller 9 i augusti och vi är överens om att vi inte ska fostra varandras barn. Min son har 2 mindre syskon, Noomi 4 år och nyfödda lilla Kaia hos pappa och Diana. Marlon kan därför tycka att det är skönt att komma hem till oss där det bara bor vi två, vilket jag kan förstå till 100%.

    Därför har vi bestämt att inte flytta ihop även om det känns trist så tror jag att det är ett sunt beslut som vi har tagit. Jag tror ärligt inte vår relation skulle orka med det med allt pussel som det skulle innebära att slå ihop två hem till ett. Vi har barnen varannan vecka och på barnveckor ses vi ca en dag i månaden med alla barnen. De tycker mycket om varandra vilket känns roligt, men vi tar det varsamt och skyndar inte på något.

    Kommer vi någonsin kunna bo ihop? Jag vet ej svaret på det frågan för all framtid, men vi har beslutat att inte bo ihop just nu. Niklas flyttar snart in i en ny lägenhet mer centralt i Norrtälje som jag tror blir toppen för honom och barnen. En dag kanske vi kan köpa ett gemensamt landställe att ha som en samlingsplats för alla. Men jag tror på egna boenden och så bygger vi därifrån.

    Om du har bonusbarn, hur har ni gjort?

  • Familj,  Personligt

    Familjerelationer

    Bilderna på Donna är fotade av Diana, Marlons extramamma 

    Jag och min sons pappa har normalt vår son varannan vecka, men sen en tid tillbaka på grund av Covid-19 har jag haft vår son måndag – fredag och pappan helger. Vi får se hur länge vi kör så. Då det är helg nu är min son med sin pappa, extramamma Diana och sina systrar Noomi och lilla nyfödda Kaia. Senaste tillskottet i familjen tillsammans med deras oerhört söta valp Donna. Hos pappa är det fullt hus vilket känns underbart att han via dem har två underbara systrar.

    Jag och min sons extramamma Diana